En liten pille..Rutinultraljud i veckan, allt såg himla bra ut och vi fick veta att vi väntar en pojke =)
En livlig liten gosse som i två dagar nu väldigt ofta talar om att han är där, älskade skatt <3
Passade ju på att samma dag träffa blivande moster som var på finbesök i storstaden. Det var MKT trevligt
och ganska länge sen.. Hon hade med sig den sötaste lilla mössan till gossebarnet
(Nu fick påskgrisen modella)
Tusen tack Moster, mycket fin <3
Efter ultraljudet, eftersom allt såg så fint ut så trodde man ju att allt var frid och fröjd, men det verkar ju som om vi aldrig ska få slappna av, utan vi ska ha hjärtat lite i halsgropen.
Igår, dagen efter ultraljudet, är jag på jobbet, känner att det blir lite blött i underbyxan, och att det blir lite ännu mer blötare senare.. Då kommer paniken lite som ett brev på posten och jag ringr sjukvårdupplysningen..
Då säger dom till mig att jag ska in med en gång, det kan vara vattenavgång, så det var ju bara att ta sig till gynakuten.. Blod och urinprov lämnas, och jag får sitta i det nästan hemmavana väntrummet och det blir ganska fort min tur.. Berättar för läkarn vad som hänt och allt och hon börjar undersöka.. Allt såg så fint ut, inget fostervatten kom ut när jag tröck på magen eller hostade, det var fint som snus och bebis mådde bra..
Hon skulle just skicka hem mig när hon kom på att kika på livmoderhalsen..
Vaginalt ultraljud, så där ligger jag med benen i vädret medans hon tittar, och tittar, och är helt tyst..!
HJÄLP..!! Tillslut vrider hon skärmen åt mitt håll, pekar och säger att där, där ligger bebis med huvudet nr, och där är hinnan och fostervatten, precis som det ska vara, MEN, det KAN även vara fostervatten en liten bit ner i livmoderhalsen.. Nu kunde hon inte med säkerhet säga att det var vatten, för det måste kontrolleras med en maskin som dom inte har på akuten, och det fanns ingen mer tid den dagen, så jag fick läggas in och observeras lite i väntan på resultatet på ultraljudet..
Jahapp, fan va KUL..!!
Fick ju som tur var ensamrum, det var skönt, men fan vad jag HATAR att vara på sjukhus. Helst eftersom Jonas inte kunde stanna över natten, så efter att han varit och lämnat saker så fick jag roa mig själv så gott det gick..
Påbörjade antibiotika eftersom det finns infektionsrisk om det var fostervatten. Eftersom sängarna inte är så himla skitsköna, inte heller kuddarna, så kunde jag inte sova (att sova utan Jonas hjälper ju inte direkt till). Men efter många snurrningar på kropp och kudde så drev jag bort till något tillstånd som kunde liknas med att somna, och in kommer sjuksköterskan och ska ge medicin, klockan 02 på natten..!! Jisses..
Fick väl sova 2 timmar den natten.
På morgonen skulle jag kissa, och något trillar ner i toan. Jag ringer på personal och visar, slempropp säger dom, och jag känner hur paniken slår sina klor i mig.. Slempropp, då föder man ju..!! Det har man ju alltid hört, men det behöver inte vara någon fara. Men det ökar ju stressen.
Jag blev helt knäckt och bokar tid med kurator som ska komma lite senare..
Jonas kommer och jag får en ny läkare för dagen. Hon menar att jag bara kissat på mig, och att det inte var ngn slempropp, det var flytning. Det avgör hon fast hon inte träffat mig längre än kanske 30 sek..
Jag får veta att jag förmodligen får åka hem, SKÖNT. Men det ska ju ta många timmar innan hon får tummen ur att tala om för mig att jag inte får göra ultraljudet idag, utan på måndag. Det var alltså ett viktigt ultraljud, men inget idag ändå! Hon ska kolla mängden fostervatten innan vi får åka, och det tar oxå flera timmar..
Tillslut görs den undersökningen, det ser fint ut, bebis ser bra ut. Det är ingen fara säger hon, antibiotikan tas bort, det finns ingen infektionsrisk, men jag måste unvika vissa saker, för det finns infektionsrisk..!?!
Jag kan leva som vanligt och jobba om jag vill, men det vore ju bäst om jag låg i sängen/soffan..
Om det är som hon säger, ingen fara, varför ska jag tassa på tå..? Om hon tror att det finns en risk, varför avfärdar hon allt..?
Idioti
Idioti
Nu är vi iaf hemma och det är skönt.. Ska ta det lugnt och så, utifall allt, man blir ju ganska orolig..
Mene, gossen bökar runt rätt duktigt och så länge han gör det så är det ju ett gott tecken iaf =)
Dom kom med kläder åt mig, en skjorta för tjockisar, 90-100 kg, bara liiiite stor på mig.. haha
